Ispluggar och kyltorkar

 

Nu är det vinter igen med allt vad det innebär, i vår bransch betyder det bland annat att vissa av oss kommer att råka ut för frysningar som helt eller delvis stryper andningsluften. Trots att problemet inte är svårt att åtgärda har frysningar närmast kommit att betraktas som en naturlig risk med yrket. Det handlar helt enkelt om att andningsluften innehåller för mycket fukt som kan kondenseras i en kall dykslang eller vid trycksänkningen hos dykaren. Personligen har jag svårt att tänka mig någon annan yrkesgrupp som skulle acceptera att tillgången på andningsluft inte är helt säkerställd.

Figur 1, Daggpunkt i dyksystem*

Idag används ofta lågtryckssystem som helt saknar avfuktning bortsett från kondensbildning i tryckkärl och filter. Om det finns någon typ av avfuktning i systemen så består den oftast av kyltorkar som inte är tillräckligt effektiva för dykning i svenska vinterförhållanden. Hur mycket vattenånga som luft kan innehålla är beroende på luftens temperatur. Den blå linjen i Figur 1 visar luftens daggpunkt, dvs luftens maximala vatteninnehåll vid en given temperatur. Den gula linjen är ett exempel där en dykkompressor som står i en container som är 25 grader varm med 60% relativ fuktighet(=14g/m³). När luften kyls ner kommer vattnet att kondenseras i dykslang och i blocket på dykhjälmen. Om vi antar att luften är -1 grader vid trycksänkningen  i blocket så skulle det innebära att luften totalt avger ca 10 gram/milliliter vatten per m³. Den rosa linjen visar samma scenarion men med en kyltork i systemet. Kyltorken kyler luften till ca 5 grader så att en stor del av fukten (8g/m³) kondenserar redan innan den går inne i dykslangen, under vintern kommer dock luften likväl att fortsätta kylas och avge fukt, ca 2 gram per m³. Det är därför frysningar även sker i system med kyltork. Även om man är noggrann med luftningar och ”torrblåsning” av system finns risken fortfarande kvar, troligtvis behövs endast ett par milliliter vatten för att pugga tex sinterfiltret på en AH-hjälm. Det innebär att ett helt torrt system med kyltork teoretiskt sett skulle kunna frysa redan efter 20 minuters dykning[1]. Lösningen är helt enkelt att använda torksystem som kan torka luften långt under 0 grader exempelvis AD-tork eller membrantork. Den röda linjen i diagrammet ovan visar ett exempel där dykluften torkas med en AD- tork, i diagrammet korsar aldrig den röda linjen den blå vilket innebär att luften aldrig avger någon fukt under dykningen.

 

Torr luft borde givetvis vara en självklarhet eftersom fuktig luft faktiskt innebär att våra liv riskeras helt i onödan. Det är dessutom ett Afs- krav, ”Arbetsgivaren ska se till att andningsgas….. har rätt sammansättning …..och är fri från skadliga föroreningar” (AFS 2023:13, kap 6, §25). Min bild är tyvärr att § 25 är en av AFS:ens mest förbisedda paragrafer. Alla är nog överens om att luften (andningsgasen) ska ha rätt sammansättning ock vara fri från skadliga föroreningar. Däremot är jag tveksam till att det finns någon arbetsgivare som faktiskt ser till detta och utför luftanalyser på de lågtrycksystem som vi dagligen dyker ifrån[2]. Om dessa analyser utfördes skulle med all säkerhet bland annat visa att vår andningsluft genomgående innehåller för mycket vatten. Gränsvärdena för andningsluft är fastlagda i standarden SS-EN 12021:2014. För högtrycksluft finns ett fast gränsvärde på 0,025g/m³(vilket motsvarar en daggpunkt på ca -60°), för lågtrycks luft anges endast att luften ska ha en daggpunkt som är 5 grader lägre än den lägsta temperatur luften kommer att utsättas för, vilket i praktiken innebär att svenska lågtrycksystem måste ha membran- eller AD-tork för att vara lagliga vintertid.[3]

 

Sammanfattningsvis så innebär sammansättningen av våra dyksystem att vi utsätts för allvarliga risker helt i onödan. Dessa risker är sammanlänkade med brister från arbetsgivarsidan att leva upp till §25 i AFS:en. Det beror givetvis inte på någon illvilja från arbetsgivarsidan, troligtvis är frågan främst kopplad till bristande kunskap om skillnaden mellan olika torksystem men också till generella attityder kring arbetsmiljörisker.

 

---

[1] Antaget en ungefärlig luftförbrukning på 100 l/min.

[2] Frågan har dock inte varit helt död. Själv pushade jag (utan framgång) för att få med en skrivning om luftanalyser i DIB-Säk dokumentet och på årets Dyk- och anläggnings konferens lyftes det från annat håll ett förslag om att kräva en avtalstext om luftanalyser.

[3] På sommaren kan även kyltorkar ge tillräckligt torr luft. Trotts att det inte är någon frysrisk på sommarhalvåret, så kan frågan vara nog så viktigt eftersom fukt ansamlingar i varma dykslangar innebär risk för bakterielltillväxt (risk för tex legionella).

* Grafen ger endast en illustrativ bild av luftens daggpunkt vid normalt atmosfärstryck. Mer komplexa beräkningar, som tar hänsyn till den så kallade tryckdaggpunkten, borde resultera i en lägre fukthalt i luften. Samtidigt finns det andra variabler som kan verka i motsatt riktning – jag har till exempel sett tester där daggpunkten efter kyltorkning var 7 °C. Poängen är att grafen enbart ska ses som en illustration av sambandet. Fukthalten i andningsluften kan i praktiken vara både högre och lägre än vad som anges i diagrammet.